Att rymma till toaletten för att få andningsrum, att känna sig illa till mods när man inte har sin mobil eller liknande att hålla i som ett ankare, att upprepa konversationer i sitt huvud tills man försäkrat sig om att man inte sagt någonting fel, att endast gå till sociala event om man har någon man känner sig bekväm med med sig och sedan hålla sig onödigt nära den personen hela kvällen och oroa sig över att den tycker man är jobbig. Att låtsas må dåligt för att slippa undan att gå på ett socialt event, att inte köpa någonting för att personen i kassan ser skrämmande ut. Att läsa igenom facebook-uppdateringar ett tiotal gånger innan man lägger upp det för att försäkra sig om att man inte skrivit fel eller kan missuppfattas, att alltid skicka sms istället för att ringa för att paniken sitter i halsgropen då man inte vet vad man ska säga.
En släng av social fobi och lite panikångest på det, inte låter det roligt eller? Nej, inte det minsta. Så skratta inte åt någon som håller i sin telefon lite för mycket, eller någon som inte vill gå ensam på ett fik. Rulla inte med ögonen om någon behöver gå ifrån gruppen i några minuter för att hämta andan, och stöt inte bort din vän om hen söker sig närmare dig på en fest för att hen är obekväm med dom andra. Var en vän istället, visa att du förstår och stötta, håll hens hand hårt och säg att det är okej.
För det är okej. Det är okej att inte alltid vara okej.
